melinajaderblom.blogg.se

Stress

Okategoriserat Permalink0
God morgon!! I dag är det fullt upp, först ska jag åka till Birsta för att köpa en hårddisk, sedan in på skolan och lämna datorn (<///3), därefter måste jag till banken för att se om jag kan få ta ut mina pengar som jag har på ett sparkonto. Är inte mycket pengar utan ett konto som mamma öppnade för länge sedan åt mig men sedan glömde bort, sedan fick jag ett brev för någon vecka sedan att jag hade ett konto på Swedbank (har nordea annars). Som sagt inte så mycket pengar men de kommer väldigt lägligt. Sedan har jag lite andra saker jag måste passa på att göra när jag ändå är i stan.
 
Sedan måste jag skynda mig till stallet, Rasmus ska ridas och i eftermiddag ska jag till Matilda. Puuh. Ska egentligen vara i skolan innan 11 för att lämna datorn, så måste verkligen skynda mig nu! Vi hörs senare! 
 
 

1 Månad

Okategoriserat Permalink5
Tänk att det redan är en månad sedan Ramus kom hit. Tiden går så jäkla fort alltså?? Och från att vara gråtfärdig de första dagarna av ångest så står jag nu här i dag och känner att det kunde fasen inte ha blivit bättre. 
 
När jag köpte Rasmus hade jag letat häst sedan December 2014 (!!!) med ett uppehåll när Sopot och Doreen kom, då kollade jag såklart men inte alls lika seriöst eftersom framtiden var oviss. När det sedan bestämdes att Doran skulle åka hem igen så började jag leta som en galning igen. Jag är kräsen, väldigt kräsen och allra helst när vi haft oturen att stött på många idioter, på ren svenska, vid tidigare hästköp var jag ännu mer försiktig. Dessutom letade jag denna gången efter en livskamrat på riktigt. Jag letade efter en häst att ha livet ut i princip. Och jag kände därmed väldig press av att känna "kärlek vid första ögonkastet" vilket för mig var omöjligt när jag redan haft min once in a lifetime häst - Sopot. Vilket gjorde hästletandet enormt jobbigt. Alltså det var hemskt. Spelade ingen roll hur väl den hoppade, hur fina resultat den hade eller hur många lovord det fanns, ingen hade det där lilla extra. 
 
Men så en kväll när jag slutat jobbet, tror jag hade haft stängning så gick jag i vanlig ordning in på hästnet och jag såg Erasmus K, en skimmel med det lilla extra. Jag satt bredvid mamma och visade filmen och sa kolla på honom!!! KOLLA! typ haha. Mamma hade dessutom sett honom innan jag kommit hem och tyckte han var lika fin. 
 
Sedan gick allt fort, många var intresserade och Rasmus stod typ 110 mil enkelresa ifrån oss. Han låg dessutom i en egentligen alldeles för hög prisklass för lilla mig som ska betala av varenda krona. Förra ägaren erbjuder oss att få honom på prov i en vecka och efter mycket övervägande och räknande så känner jag att ja - jag chansar. Ni som köpt häst vet ju hur det är att gå och vänta. Dagarna känns som veckor och jag tror jag räknade ner varje sekund, jag hade ju köpt min drömhäst?
 
Dagen kom och jag, mamma och min kompis Emma stod på parkeringen vid stallet och väntade i säkert 1 timme innan lastbilen till slut kom. Jag ger kameran till Emma och springer för att hämta ett grimskaft. Följer med transportkillen in och möts att en skakande liiiiiten filur som ser så änglig och liten ut. Leder ner honom för rampen och kollar på vad som skulle vara min drömhäst men som såg ut som en ponny. "Vad fasen har jag gjort?" var det enda jag kunde tänkta. Med tårarna tryckandes ställer jag honom på gången och kollar igenom honom. Han står som ett ljus och rör inte en fena trots den långa resan. 
 
Den dagen är något speciellt. Så många känslor. Jag kände mig helt förstörd och jag var bara så jäkla ledsen. Och jag fick ont i magen när jag planerade att stoppa transportkillen och be honom ta Rasmus med sig ner igen när jag kollade i vänliga ögon. Usch vad ont i magen jag får. Om det är något jag hade velat ändra på så är det just den första dagen, som inte alls var en lycklig dag, utan bara en besvikelse. 
 
Täcket är liksom storlek 125.
Har som ni kanske förstår inte så mycket bilder, ville liksom inte ens fota honom och allra minst inte lägga upp något här eftersom folk har en tendens till att gotta sig i andras "misstag". Men nu känner jag att det var dags.
 
Hur som helst, här står jag i dag och jag ångrar mig inte en sekund. Jag har en fantastisk häst på alla sätt och vis, han är med handen på hjärtat den snällaste hästen jag har haft och alla i stallet tycker att han är fantastisk. Ja det är mycket jobb på honom, han går inte att rida ut på själv utan problem men alltså det är ju en fis i rymden. Han hoppar som en katt och jag är evigt tacksam att jag har fått kontakt med förrförra ägarna som hade honom under en lite längre period. Jag tror verkligen att vi har en så rolig tid framför oss och med lite rutin blir han en fantastisk tävlingshäst. Vi har inte alls bråttom utan vi tar det allt i hans takt. 
 
På den här månaden har han redan hunnit bli så himla mycket finare och mer välriden. Nu är det bara min uppgift att fortsätta ge honom bästa förutsättningarna till att bli så bra som möjligt - SÅ taggad!
 

Dressyrhäst? ;)

Okategoriserat Permalink1
I dag kom som sagt Josefine ut och kollade igenom Rasmus. Har tyckt att han känts lite knepig i bakkärran och mycket riktigt fanns det en hel del spänningar där. Började att longera honom lite och han fick väldigt mycket beröm över hur han rörde sig, Josefine tyckte nästan att jag skulle sadla om haha ;) 
 
Sedan kollade hon igenom hela honom, han är spänd från ländryggen och bakåt i princip. Han har jobbats fel och gått på bogarna. Han har även troligtvis haft en sadel som legat illa och som har tryckt på och skapat irritation. Så vi gjorde några övningar och jag fick även lite hemläxa som jag ska göra. Hon tyckte att han var väldigt fin men att det krävs lite jobb att få honom på rätt bana, så det var med andra ord tur att jag följde magkänslan och tog ut henne, annars hade han troligtvis belastat kroppen på helt fel sätt. Han har som hon uttryckte sig "lite för mycket kapacitet", han känner inte sin gräns utan eftersom han är så pass explosiv + jäkligt arbetsvillig på det så tar kroppen stryk nu när han blivit "felriden"/inte jobbat korrekt under ryttare. 
 
Detta lät hemskt i mina öron, men Josefine lugnade mig och sa att det inte är någon fara alls eftersom hon kom ut nu i så pass god tid. Det fanns tydligen hästar som tävlar de allra högsta klasserna med samma spänningar bak, fast ännu värre, bara det att det inte är hållbart såklart. Så det känns bra att ha kollat honom nu, ska göra övningarna fram till nästa besök om lite drygt 3 veckor. Så förhoppningsvis ger det reslutat så Josefine kan gå lite mer in på djupet nästa gång.
 
Hon tyckte i alla fall absolut inte att jag gjort ett dåligt köp utan hon tyckte han var riktigt fin, så det var roligt att höra. Nu är det bara att köra på. Viktigt att han inte spänner sig under ridning nu ett tag dock = inga uteritter utan sällskap... Men det ska nog gå att pussla ihop! 
 
 
 
Till top