1 Månad
Tänk att det redan är en månad sedan Ramus kom hit. Tiden går så jäkla fort alltså?? Och från att vara gråtfärdig de första dagarna av ångest så står jag nu här i dag och känner att det kunde fasen inte ha blivit bättre.
När jag köpte Rasmus hade jag letat häst sedan December 2014 (!!!) med ett uppehåll när Sopot och Doreen kom, då kollade jag såklart men inte alls lika seriöst eftersom framtiden var oviss. När det sedan bestämdes att Doran skulle åka hem igen så började jag leta som en galning igen. Jag är kräsen, väldigt kräsen och allra helst när vi haft oturen att stött på många idioter, på ren svenska, vid tidigare hästköp var jag ännu mer försiktig. Dessutom letade jag denna gången efter en livskamrat på riktigt. Jag letade efter en häst att ha livet ut i princip. Och jag kände därmed väldig press av att känna "kärlek vid första ögonkastet" vilket för mig var omöjligt när jag redan haft min once in a lifetime häst - Sopot. Vilket gjorde hästletandet enormt jobbigt. Alltså det var hemskt. Spelade ingen roll hur väl den hoppade, hur fina resultat den hade eller hur många lovord det fanns, ingen hade det där lilla extra.
Men så en kväll när jag slutat jobbet, tror jag hade haft stängning så gick jag i vanlig ordning in på hästnet och jag såg Erasmus K, en skimmel med det lilla extra. Jag satt bredvid mamma och visade filmen och sa kolla på honom!!! KOLLA! typ haha. Mamma hade dessutom sett honom innan jag kommit hem och tyckte han var lika fin.
Sedan gick allt fort, många var intresserade och Rasmus stod typ 110 mil enkelresa ifrån oss. Han låg dessutom i en egentligen alldeles för hög prisklass för lilla mig som ska betala av varenda krona. Förra ägaren erbjuder oss att få honom på prov i en vecka och efter mycket övervägande och räknande så känner jag att ja - jag chansar. Ni som köpt häst vet ju hur det är att gå och vänta. Dagarna känns som veckor och jag tror jag räknade ner varje sekund, jag hade ju köpt min drömhäst?
Dagen kom och jag, mamma och min kompis Emma stod på parkeringen vid stallet och väntade i säkert 1 timme innan lastbilen till slut kom. Jag ger kameran till Emma och springer för att hämta ett grimskaft. Följer med transportkillen in och möts att en skakande liiiiiten filur som ser så änglig och liten ut. Leder ner honom för rampen och kollar på vad som skulle vara min drömhäst men som såg ut som en ponny. "Vad fasen har jag gjort?" var det enda jag kunde tänkta. Med tårarna tryckandes ställer jag honom på gången och kollar igenom honom. Han står som ett ljus och rör inte en fena trots den långa resan.
Den dagen är något speciellt. Så många känslor. Jag kände mig helt förstörd och jag var bara så jäkla ledsen. Och jag fick ont i magen när jag planerade att stoppa transportkillen och be honom ta Rasmus med sig ner igen när jag kollade i vänliga ögon. Usch vad ont i magen jag får. Om det är något jag hade velat ändra på så är det just den första dagen, som inte alls var en lycklig dag, utan bara en besvikelse.
Täcket är liksom storlek 125.
Har som ni kanske förstår inte så mycket bilder, ville liksom inte ens fota honom och allra minst inte lägga upp något här eftersom folk har en tendens till att gotta sig i andras "misstag". Men nu känner jag att det var dags.
Hur som helst, här står jag i dag och jag ångrar mig inte en sekund. Jag har en fantastisk häst på alla sätt och vis, han är med handen på hjärtat den snällaste hästen jag har haft och alla i stallet tycker att han är fantastisk. Ja det är mycket jobb på honom, han går inte att rida ut på själv utan problem men alltså det är ju en fis i rymden. Han hoppar som en katt och jag är evigt tacksam att jag har fått kontakt med förrförra ägarna som hade honom under en lite längre period. Jag tror verkligen att vi har en så rolig tid framför oss och med lite rutin blir han en fantastisk tävlingshäst. Vi har inte alls bråttom utan vi tar det allt i hans takt.
På den här månaden har han redan hunnit bli så himla mycket finare och mer välriden. Nu är det bara min uppgift att fortsätta ge honom bästa förutsättningarna till att bli så bra som möjligt - SÅ taggad!
