Stora killen
I dag var det dags för den efterlängtade Moniaträningen och vill börja med att säga:
Rasmus klev rakt på transporten (Och jag körde dit honom själv!!)
Han var helt cool när vi lastade ur honom
Klev rakt in i ridhuset och var förvånandsvärt lugn under framridningen
Bara det är ju guldvärt. Banan var full av titthinder, de hade nämligen lämnat kvar hindrena från dagen innan då det var hopptävling. Och jag antar att ingen av er har missat att min lilleman har en hel del hjärnspöken och tror att allt som sticker ut i omgivningen ska äta upp honom, hehe. Så - det var verkligen superduperbra träning för honom.
Började med att hoppa fram på en grind, som han för någon månad sedan hade tvärnitat på men i dag hoppade utan att blinka. Efter några jättefina språng hoppade vi 5,5an. Hoppade första två men sista var ett räcke med en knallröd grind under, fyyyy fasen tyckte Rasmus! Efter att han fått kika på den lite så hoppade han även det hindret resten av träningen.
Sedan blev det en bana med totalt 10 språng + lite studs på volt emellan. Det var två/tre till hinder som han var lite tittig på. Ena gick jag fram till ett par gånger och provade Gunillas upplägg, vilket även Monia tipsade mig om. Att trava fram, göra halt, skritta fram sista metern och sedan vända bort. På så vis avdramatiseras det, jag stannar honom och spänningen släpper. Det hoppade han på första försöket! Sedan det andra lite läskigare hindret kom jag på trots att högerbogen flög iväg och det i samband med att han redan var spänd på hindret gjode att han stannade på det. Samma med banans näst sista hinder, en mur. Men sedan hoppade han och med glädje genom hela banan.
Andra rundan gick så jäkla bra! Han fick massor av beröm och Monia tyckte han hoppade riktigt fina språng, kul! Sedan klev han på transporten direkt när vi skulle åka hem, så himla duktig!
Helt klart nöjd över dagen. Jag blir såklart lite besviken varje gång han spänner till och stannar, men han har verkligen utvecklats. Om jag jämför med första träningen vi gjorde tillsammans för Monia för några månader sedan där han stannade på varenda hinder, inte bara en utan tre, fyra gånger. Man måste faktiskt tänka så, allra helst jag som ibland känner mig lite extra övergiven när det inte går som jag vill eftersom jag faktiskt inte visste att Rasmus var såhär.
Filmen blev ganska lång så det tar ett tag för den att laddas upp på YT, men den kommer i morgon! :) Här är några bilder till dess!
