Dagens tävling och tankar
Det känns nästan tabulagt att man inte får vara besviken när man har en grön häst, men alltså i dag var jag riktigt riktigt besviken. Är dock väldigt glad över att vi avslutade men en mycket bättre känsla.
Resultaten - uteslutna i båda klasserna. Det är inte roligt när man lägger ner så mycket tid, energi och fasen enormt mycket pengar på att försöka få det att fungera. Gick in i första klassen med ett jävlaranamma att vi ska ta oss runt, över under eller genom, men vi klarar det. Stopp på första, tredje och fjärde - uteslutna. Skrittade ut från banan och kände verkligen att jag inte kunde sätta fingret på vad det var. Galoppen var betydligt mycket bättre än vad den var exempelvis i östjämten men ändå tog vi oss inte runt. Kände mig liksom frustrerad och väldigt besviken som sagt.
Snackade massor med Josse, guld värt att ha henne med i dag, tack <3. Rasmus fick vila lite i transporten och vi käkade lite innan det var dags för nästa klass. Då ändrade jag helt tänk under framridningen, var mycket mer bestämd, krävde mer och satte lite press liksom. Absolut inte hårt eller så, men vanligtvis har jag bara joggat lite och bara varit nöjd när han känts avslappnad och sedan inte krävt mer. Nu satte vi tryck i galoppen, övergångar och halvhalter, tog han inte förhållningen så jobbade vi igenom det osv. Inte speciellt länge men när vi kom in på banan hade vi med oss det.
Hoppar första, stoppar på andra utan någon anledning, faktiskt, sedan hoppar han 2,3,4 men jag lägger en volt till nr 5 då han hoppade stort på 4 och vi tappade flytet. Hoppar 5 och 6a o b, inga problem. Sedan stopp på ett jätteläskigt hinder, näst sista hindret på banan = uteslutna igen.
Nu gick jag ut från banan och kände mig ändå nöjd, Rasmus hoppade när vi kom konstigt och tog sig ann kombinationen utan problem. Men det är såklart ändå lite jobbigt. Jag vill så gärna att det ska gå bra, och jag har aldrig lagt ner så mycket tid och pengar på någon annan häst men ändå är det med Rasmus det är värsta motgångarna med. Som sagt, vissa anser inte att man ska vara missnöjd över dåliga resultat ibland med orutinerade hästar, och det är klart att man inte kan kräva hur mycket som helst. Ord som "det kan inte alltid gå bra" "han är ju grön för sin ålder" "det är bara en period" osv. det är säkert bara i välmening men ibland känns det lite som att jobba för det omöjliga. Jag menar, jag är ju inte den första som försöker få bort det här "beteéndet"/problemet hos honom. Så nja, det kanske aldrig riktigt släpper, ingen vet. Men det kan ju göra det och då har jag en fantastisk häst, och det är det som får mig att fortsätta.
Men nu ska vi inte hänga läpp, eller jag ska försöka att inte göra det i alla fall och istället glädjas åt att vi kanske hittat något som passar honom bättre på framridningen. Vi provar oss fram, vi håller på att befästa en ny ridning som jag kan ha på honom nu men som inte gick förut. Så vi ger inte upp ännu! ;) Men i morgon ska vi släppa det här och istället försöka göra vårat bästa inne på dressyrbanan. Håll en tumme att det går bättre då!