Otrevliga människor - är nu avstängd från en väg
Som ni vet så mår jag inte så bra idag, hade ju tänkt att Sopot skulle få komma ut och sträcka lite på benen och gå ett lugnt pass efter tävligen igår. Men nej, ponnyn var galen. Han har inte stuckit på hur länge som helst nu, trodde verkligen att det var helt raderat ur hans system, men oj så fel jag hade. Han stack, 120 upp för den 2 km långa grusvägen och sedan på vägen bröt han av till trav, dock fortfarande otroligt stressad. Han travade 10 meter och sedan stack han iväg i full galopp igen.
Jag satt med 1000 tankar i huvudet, även fast det går så jävla fort när han sticker iväg så känns det som att allt går så långsamt. Vi närmade oss våran branta nerförsbacke, trodde han skulle förstå att han inte kunde tokgaloppera nerför den, men jo. Till slut fick jag slänga mig av i farten, på asfalten. Byxorna är håliga och jag blödde som tusan på händerna. Sopot fortsatte springa. Han stannade inte förens han stod utanför sin hage, då hämtade jag honom och satte på honom sadeln och sedan gick vi tillbaka till grusvägen.
När vi är vid grusvägarna igen så kommer det en gubbe efter mig och visslar åt mig så att jag ska stanna. Det första han säger är - Vad fan håller du på och leker för? och låter hur otrevlig som helst. Jag frågar vad han menar och han svarar - Ja du håller på att rejsar fram och tillbaka här utanför!! Han låter fortfarande otroligt otrevlig men jag fortsätter hålla en lugn ton mot honom.
Jag säger då - Jag ber om ursäkt, men min ponny blev stressad och stack, så jag fick inte stopp.
Han - Du ska fan inte ens rida här!
Jag - Ursäkta men det här är väl en allmän väg?
Han - Nej, det är det inte.
Jag - Sen när då?
Han - Ja alltid?! Du rider runt här helt oansvarsfullt hur snabbt som helst, tänk om det kommer ut någon på vägen när du rider så där?! Mer eller mindre skriker han åt mig. Jag börjar då bli irriterad men svarar bara
- Ja det skulle vara otroligt tråkigt ifall det hände en olycka, men jag kan inte rå över att min häst bli stressad och sticker iväg, det är trots allt ett flyktdur jag sitter på.
Han - Då kanske du ska ta och sluta rida din häst, eftersom du uppenbarligen inte klarar av den. Och rid inte här.
Jag - Som sagt, det är ett flyktdjur, jag ber om ursäkt, men jag sitter på en individ på flera hundra kilo, jag kan faktiskt inte rå för att han sticker iväg med mig.
Han - Så vadå, bara för det får du göra precis vad du vill?!
DÅ blev jag arg, jag menar, visst, jag förstår till en viss del att han kan bli arg, men man behöver verkligen inte låta så förbannat otrevlig. Så jag sa
- Ursäkta men alltså, lyssnar du ens på vad jag säger? Och du har själv sagt att vi får rida här om vi håller oss i mitten av vägen?
Han - Men du ser väl själv avtrycken från hästhovarna, tycker du att det ser ut att vara i mitten av vägen? Rätta mig om jag har fel, men det tycker inte jag. (Allt handlar om att det blir djupa gropar i vägen när man rider, ni vet kanske hur det blir? En relativt hård grusväg, jag menar, det brukar ju bli djupa spår, eller hur? :) Nej.)
Mannen fortsatte sedan att säga att jag inte klarar av min häst, att jag inte ens borde sätta mig på hans rygg förens han är kontrollerbar och att jag ska sluta leka runt med honom.
Jag bad ännu en gång om ursäkt, men sa till honom att han inte behöver låta så otroligt otrevlig, för det är inte jag som gjort något fel. Jag sa att jag förstod ifall han blev arg, men att säga att jag inte kan kontrollera min häst och låta så otrevlig är bara otroligt fel och onödigt. Sedan vände jag på klacken och gick därifrån.
Där stod jag, 17 år gammal och kunde prata och föra en konversation utan att låta otrevlig. Till skillnad från den här mannen, som utan tvekan var över 50 års åldern och är otroligt otrevlig och tom. elak mot mig. Det tar jag inte. Nej jag förstår verkligen inte hur folk kan vara så otrevliga, sjukt onödigt.
