Satsa eller inte
Står nu mellan två val - att utvecklas som ryttare ännu mer, skaffa en ny häst som jag kan satsa med och lära mig mycket saker på vägen, eller - min bästa vän. När man skriver upp det såhär så tycker jag det låter självklart, man väljer ju inte bort sin bästa vän bara för att få lära känna en ny, eller hur? Men ni vet, precis som jag, att det är så mycket mer som spelar in än så. Och just nu känns det som att jag står i ett vägskäl, vilket jag även gjorde sist när jag fick välja - Tille eller Sopot. Men nu är det så annorlunda.
Förra hösten var jag tvungen att välja, antingen har jag kvar Sopot och säljer Tille, eller så lånar jag ut Sopot och har kvar Tille. För mig var det då självklart att jag valde att låna ut Sopot till rätt familj för att sedan fortsätta med Tille, eftersom att jag inte alls fått lägga ner den tid jag önskat att jag kunde på honom. Och så blev det. Men när Sopot åkte försvann gnistan lite tror jag, vilket jag inte har tänkt så mycket på men nu när jag tänker efter så är det nog så. Jag och Tille har aldrig haft det där lilla extra, visst, han var en enmanshäst och han tydde sig till mig, och självklart tyckte jag om honom otroligt mycket, men det var inte alls som med Sopot.
Nu står jag här, jag har ingen häst och jag har möjligheten att ha kvar honom. Hade jag haft en annan häst hade jag nog valt att sälja Sopot utan att ens tveka, men nu när jag inte har det och jag vet att jag kan ha min älskade, bästa vän hos mig varje dag om jag vill det, så blir jag såklart tveksam. Väldigt tveksam. Jag är väldigt intresserad av hästen vi kollade på sist, verkligen, men honom har jag ju inga känslor för, såklart. Så självklart väljer jag min vän som jag älskar mest på jorden framför en "random" häst, om ni förstår.
Dock, om jag väljer Sopot så kommer jag kanske ångra att jag inte tog chansen att få utvecklas ännu mer, fortsätta kämpa på på storhäst och så småningom komma ut och få lite rutin på tävlingsbanan. Och att ångra sig är det sista jag vill göra.
Åh att det ska vara så svårt. Att det ska vara så mycket känslor i den här sporten... Sopot är min soulmate, men samtidigt känns det som att vi är klara med varandra, men det känns inte som att vi ska vara ifrån varandra heller... Vet inte ens om jag vågar sälja honom. Gash kan inte någon bara ta det här beslutet åt mig.
Han har lärt mig saker som jag inte ens trodde att en häst kunde lära en människa. Han har lärt mig att inte ta skit ifrån andra bara för att man gör saker annorlunda, han har lärt mig att allt går bara man tror på det och när jag inte har orkat så har han hjälpt mig upp. Jag kan inte tacka honom nog för det.
