melinajaderblom.blogg.se

I går skulle vi åka till ark och jogga lite lätt i alla gångarter, han har ju bara skrittats och travats sedan lymfangiten, det skulle bara vara bra enligt vet. Kom till paddocken och han kändes så jäkla fin i skritten, sedan började jag trava och han var inte ren. Tänkte inte så mycket på det mer än att jag såklart blev ledsen, men han hade lekt rövare (puckelpist hela vägen) i transporten påväg dit så jag tänkte att han måste ha slagit i sig på såret eller liknande. Han kom nämligen travandes mot mig när jag skulle hämta honom i hagen och då såg det helt normalt ut. 

Imorse fick jag dock ett sms av min stallägare att han varit rejält halt vid utsläppet. Så jag fick ju lite smått ont i magen och fick försöka hitta någon som kunde ta mitt jobbpass. Som tur var så fick jag hjälp och ringde kliniken direkt när de öppnade och fick en tid 3 timmar senare. 

F var fortfarande inte märkvärdigt svullen mer än lite över själva såret när jag hämtade honom, men han var halt. Lastade på och åkte in. Veterinären klämde och kände innan vi blev skickade till röntgen och 4 plåtar togs. Först syntes bara en liten lös flisa men veterinären tyckte inte det var tillräckligt för att han skulle vara så pass smärtpåverkad så vi fick ta ytterligare en bild och där syntes det vi befarade. En spricka i benet. 

Vet inte vad jag ska skriva annat än att jag känner mig tom. Gillar inte alls uttrycket "alltid ska det vara något" men det känns förjävligt att det inte bara kunde få vara roligt nu. Få ha min fina häst och ha roligt med honom. Det har hänt så många gånger nu att jag tänker "yes nu är det min tur" för att andra sekunden bara få benen undansparkade. Rasmus blev jag lurad på, hästen innan la jag ner jättemycket tid på för att sedan inte ens få köpa för överenskommet pris för att göra en lång historia kort, innan det hade jag Tille som det också alltid blev något skit med så fort vi skulle göra något. Sedan Sopot som jag också fick lägga ner hela min själ i för att få honom att lita på människor, också när vi väl är på g så får han problem med ögat och blir enögd, osvosv. Nu har jag visserligen haft väldigt tur med skador på mina hästar, men det här var verkligen det sista som behövdes. Har gått och tänkt "det här är för bra för att vara sant" flera gånger sedan Fernando kom till mig och innerst inne visste jag att något skulle hända, för det bara måste göra det. 

Så, det som väntar nu är 6, men troligtvis 8 veckor på Box. Sträng boxvila där han ska röra sig så lite som möjligt. Återbesök om 3-4 veckor för att checka så det läker som det ska och isåfall får vi börja gå korta, lugna (!) promenader. Kan inte låta bli att känna skuld över att jag inte åkte in direkt för 9 dagar sedan även fast jag vet att vi ändå inte hade sett det här. Det var ju bara vanlig lymfangit och det hade inte funnits någon anledning till att röntga med tanke på hans allmänna tillstånd var. Även när jag ringt in och rådfrågat under veckan har vi varit överens om att det gått åt rätt håll. Men troligtvis slog han sig i transporten i går och det gjorde att smärtan kom fram. Lillhjärtat. Måtte du bli bra nu❤️❤️

Påväg från kliniken blev jag stoppad av Sundsvalls mest otrevliga polis dessutom. En jävla skitdag rent ut sagt. Men det var bara att torka tårarna och dra på sig ett leende och åka till jobbet. 

I morgon är en ny dag. Vi hörs då❤️