Tok-fjanten
Hehe, ja ni. Nu har han landat och måste testa vart gränserna går. Herregud säger jag bara haha! Först red vi ut en sväng med Olivia och Happy, ett lättare joggpass stod på schemat. Vi red bort mot aldernäset och joggade på grusvägen där. Första vändan lät jag honom bara trava på framåt och försökte få honom i en lite lägre och längre form. Kändes helt okej! Sedan på hemvägen började jag lägga in lite övergångar och där försvann framåtbjudningen direkt. Fy så jobbigt sa han och i varje igångsättning la han sig i handen och drog iväg, stretade och ville inte fram. Så när vi kom tillbaka efter en timmes uteritt kände jag mig inte riktigt nöjd så valde att gå in i paddocken för att få igenom det innan vi gav oss för dagen.
Så vi gick in och jobbade skritt - halt - skritt. Men ganska snabbt blev han för på och därmed kort och stötig i steget så då bytte vi övning för att få honom lite mer eftergiven och avslappnad. Så vi red som i en åttvolt där vi flyttade utåt några steg varje gång vi bytte varv. Gick bra någon enstaka gång men sedan kom protesterna ska ni veta. Ojoj vad han inte tyckte om mig då haha.
I början slog han mest bara med huvudet hejvilt, men jag brydde mig ju inte utan fortsatte bara rida framåt och det gjorde honom ännu mer frustrerad så då började han stanna och vägra gå framåt. Fick styra runt honom så fort han började tänka bakåt och hela tiden försöka aktivera honom men då kom istället stegringar, upp och ner och sedan upp igen. Då han var millimeter från att nocka mig och jag fick svårt att rida ur det då jag hela tiden fick ducka för att inte få en smäll fick jag gå ner och ta på gramanen.
Nu är jag inget jättefan av hjälptyglar men just i det här läget så var det bara för att hindra honom att slå upp huvudet så pass högt att han skulle lyckas krossa näsan på mig så så fick det bli. Inte slutade han ställa sig upp för det men jag kunde åtminstonde fokusera på annat än att ducka undan hans huvud. Herregud haha, grannarna ställde sig och tittade på honom som att han var helt knäpp. Tur man har bra balans efter Rasmus.
Fick verkligen lirka med honom, han surnade ihop totalt så fort jag bad honom om driv bakifrån så jag fick liksom backa och börja från början och få honom med mig för att sedan succesivt be lite lätt om lite mer, och sedan lite mer igen osv. Till slut fick vi till några varv på volten med alla fyra hovar i backen så då gav vi oss för dagen.
Nu har han landat, känner sig varm i kläderna och jag börjar kräva mer av honom. Han ska bära sig själv, gå framåt för skänkeln och bära sig själv och ja, jag upplever honom som lite bekväm så han testar väl helt enkelt vart gränserna går. Jag kom verkligen åt honom i dag och han håller ju fortfarande på att vänja sig vid min ridning, som jag iof tycker är ganska okomplicerad men alla rider ju olika så det är såklart ändå mycket nytt för honom.
Blir spännande att se hur han är i morgon! Förhoppningsvis trillade en polett ner. Efter ridningen fick han en ordentlig massage och genomgång och han stod och gäspade och tuggade länge och väl. Det var väldigt uppskattat så jag tror att han tycker om mig trots allt! ;)
