Ett år har gått..
Vad som hände sedan vet de allra flesta, jag köpte min drömhäst som jag velat ha sedan jag såg honom på annons flera månader tidigare. Trots det grät jag på sista provridningen när jag berättade för ägaren att jag gärna vill ha honom, då jag
fick så ont i hjärtat av att Rasmus hade åkt.
Hela denna process var otroligt påfrestande då F fick en spark och blev skadad efter bara en månad här. Och två veckor senare fick han somna in. Förlorade två hästar inom loppet av två månader och jag ville aldrig se en häst igen efter alla dessa
turer med lurendrejeri på var och varannan häst, motgångar som gjorde att det knappt gick att se det positiva och nu var jag dessutom bankrutt och osäker på hur mycket försäkringen skulle täcka. Den enda jag kunde tänka på var Rasmus som jag nu gett
upp på i "onödan"..
Som tur var så hörde en av tidigare ägare till Rasmus av sig och hade ett sto som hon tyckte jag skulle provrida. En vecka senare skickade hon även en bild på en treåring som hon eventuellt kunde tänka sig sälja till rätt hem och pris... men han
var oinriden och väldigt grön. Sagt och gjort styrde vi bilen neröver för att kika på några hästar på vägen ner till denna supergulliga familj. Det sexåriga stoet var verkligen drömfin, hoppade allt och med ett jäkla tryck men vi klickade inte
riktigt.
Så de tog in C på gången, en stissig rätt liten (stor) treåring som upplevdes rätt hård och skarp. Promenerade ner till ridhuset där de visade honom på lina och det var det jag behövde se för jag kände bara - honom ska jag ha. Påväg hem skrev jag till
uppfödaren som svarade kort och koncist "han är snäll men väldigt känslig". Så, ett wildcard med andra ord men så bra det blev, min lilla prins❤️
Men bara någon månad efter jag fått hem C så fick jag ett meddelande som gjorde att det knöt sig både i magen och hjärtat. Sammanfattningsvis fick jag förfrågan om att köpa tillbaka Rasmus till reducerat pris. Trots att jag var på jobbet så
satte jag mig direkt och gjorde en kalkyl, skrev till mamma och räknade på alla tänkbara sätt för att få ihop det. Men, jag letar lägenhet och timingen var minst sagt dålig. Aj. Hjärtekross.
Man vet med andra ord aldrig vad som kommer hända och även om jag gärna hade velat göra om allt för ett år sedan så är jag otroligt tacksam över det jag har i dag. Jag saknar Rasmus och jag hoppas för allt jag är värd att han inte får bli en vandringspokal
för det är det absolut sista den stressade själen behöver.
Jag saknar dig Rasmus och är evigt tacksam för allt du lärde mig, någon dag hoppas jag att du står hemma hos mig igen. ❤️
